Sextonde inlägget / Att ändra färg

Kommer ni ihåg de där bilarna man hade när man var liten? Om man gnuggade en stund ändra de färg, samma som ändrade färg om man hällde kallt eller varmt vatten på dom, ni minns va? Hade jag fritt fått välja hade jag lätt lackerat om vår Saab i den färgen, sjukt wt att bry sig om en 17 år gammal Saab till den milda grad att man lägger pengar på ny färg (och fetaste stereon, blått ljus under bilen och hela den där grejen), men om jag hade en dunk med den där magiska färgen hade jag inte snålat. Idén borde tas längre, kläder, sängkläder, diskho, ja jag tror faktiskt det mesta i den här välden hade mått bra av lite magisk färg.

Femtonde inlägget / "Jag hann inte trots att jag ville"-ångesten

Idag har tid varit modegrejen. Först, i skolan, var tid det enda som fanns, i drivor, hotfullt mycket tid. Likaså på Emriks. Sen var planen att ta med flickväns-Malin på stan och handla riktigt mycket kläder, smälla ett par tusen och vara lite mer välklädd än tidigare på dagen. Det senare resulterade, på grund av för lite tid, i tre par strumpor på MQ och tre t-shirts, t-shirtsen var mest för att dämpa "jag hann inte trots att jag ville"-ångesten. En mycket tärande ångest.

I övrigt var dagen otroligt dampig på Emricks.
För övrigt så är det ett under om jag sover alls, den här veckan. Lite för många koppar kaffe och lite för mycket white trashig Red Bull resulterar i en neverending energi.

Fjortonde inlägget / Gift ger starka barn

Jag fick ett tuggummi på bussen som förde tankarna till en glass som fanns när jag var liten, en glass där pinnen i själva verket var ett tuggummi i ett färgglatt papper. Ingen bra idé visade det sig eftersom tuggummit var fruset och när man kommit så långt att man skulle börja tugga det smulade det sig i munnen.
Dette ledde mina tankar till godis när man var liten. Att nötkräm faktiskt var gott på den tiden, att Pop Rocks kittlade våra tungor och att Double Dip var godis och inte något obskyrt inom porrvärlden.
När jag var liten var gift och kemikalier en naturlig ingrediens i godis och inte förr än riktiga fruktjuicer och naturliga aromer introducerades slutade godis smaka godis. Med tanke på min generations mentala och fysiska styrka (ironiskt? Ja, kanske) drar jag slutsatsen att lite kemikalier och lite okända ämnen som inte tas upp på innehållsförteckningen stärker kroppen och rensar magen.

Trettonde inlägget / Rutiner

Vakna, sätta igång kaffe, röka, titta på kaffet när det svalnar, internet, borsta tänder, duscha, Clinique i ansiktet och Victor & Hugo på halsen, klä sig och sedan är Sebastian en världsmedborgare av rang.
Störs morgonrutinen störs hela dagen, rytmen förvandlas från en trevlig takt (Sonny J - Handsfree) till något otrevligt (Einstürzende Neubauten). Hela dagen förstörs.
När man har jobbat natt är rutinen förstörd redan innan det ens försökt påbörjas.
Tycker jag inte om alls.

Tolfte inlägget / Nattvakt på plats

Hur mycket jag än får lysa med en oversized maglite, hur mycket jag än kan sitta och pilla på väktarradion eller spela snake på 3310an jag hämtar innan varje pass är det ju inte utan att det lätt uppstår en "om jag hade blivit mördad här hade ingen upptäckt något förr än nästa nattvakt ska jobba"-känsla. Hade jag haft en böjning åt knarkhållet, vilket jag aldrig haft (vem vet vilka äventyr man missat), hade jag lätt kunnat sitta och äta heroinkokainknarkcrystalmethvadmannuharförknarkofchoice hela nätterna, ingen hade märkt det. Och visst, jag fyller en funktion, jag tittar efter bovar och tänder lampor, men det är inte så mycket att hänga i granen när andra arbetar som läkare, piloter och dödgrävare. Men om 5-6 år är jag utbildad psykolog med tillhörande skägg. Då blir det bättre.

Finns det inte lagar som säger att man i alla fall ska ha värme i sin vaktkoja? Den slutade fungera i oktober och ingen har pillat rätt den sedan dess. Jag sitter med t-shirt, tjocktröja och fleecegrej just nu. Skandal. Jag kan ta att det dom kallar toalett mest ser ut som ett hål i väggen, att det inte finns vatten och att stolen är oergonomins okrönte kung. Men att jobba i kyla utan värme är bara tortyr.

Elfte inlägget / Fobier

Jag har en egentlig fobi.Fåglar. Jag blir kall i kroppen och försvarsinstinkterna slår till direkt. Jag kom till jobbet för ungfär 20 minuter sedan och insåg att jag hade glömt den riktigt stora nackdelen med mitt jobb. Så fort det är någorlunda varmt, som nu, så invaderas hamnen av fåglar. Måsar, säkert någon trast och min svurna fiende nummer ett, gässen. Jag hatar gäss. Verkligen hatar. Som Hutus hatar Tutsier, som solen hatar snö, som AIDS hatar rena sprutor, ja ni förstår.
Jag trodde jag och gässen hade en överenskommelse. Men icke. Nu står dom utanför min vaktkoja och låter, kluckar och väser. Bajsar sina grästollar och betar. Hat, men inte hatsex. Tyvärr.

Tionde inlägget / De sista timmarna

De dagar man jobbar natt, eller de dagar man väntar på något överhuvudtaget, innehåller ett moment som är mer handlingsförlamande än något annat. De där timmarna innan man ska jobba eller göra något som mest går ut på att vänta ut tiden. Man kan inte ta sig något för för det är för kort tid, att sitta och vänta är inte heller någon lysande idé.
Jag löser det med att gå runt i keps och städa.

Idag är det söndag. Söndagsmiddag med Maja och Mal-o är traditionen och så även idag. Tyvärr har jag fortfarande ingen aptit men inget är socialare än att halvligga och äta en näringsbar med folk som äter utsökt mat. Inget.
Hatsex är just nu hataptit.

Nionde inlägget / Rwanda ´94 möter äventyrsbad

Att klockan skulle ha ställts om missade jag som vanligt. Så när jag går upp vid tio och klockan är elva surar jag. Det blir inte bättre när runda mannen i det lilla livset vid kanalen har en kortautomat som strular, ett tag såg det ut som att det inte skulle bli något kaffe alls.

"Åh ja, jag är full fortfarande, jag kommer vara bakis idag älskling, du får ha förstående"
Det är ganska underhållande när sambon har festat och man själv dog lite framför fotboll och Total Recall (fortfarande sämst) på tv igår. Det finns så många sätt att fördriva tiden när någon har en självförvållad huvudvärk och lite lite ångest. Det kommer bli en fin dag.

En fin dag fram till fem över halv åtta då jag ska cykla ut till Mellersta Hamnen och jobba. Jag har inget emot att jobba. Jobba är lika med pengar är lika med konsumtion som jag gillar så mycket. Det är mer idiotin att tacka ja till att jobba natten till en måndag. En måndag då man egentligen ska gå i skolan.

För övrigt är Robinson helt omöjligt att titta på. Deltagarna är vidriga. Min lösning är att bara filma och inte hjälpa dom med redskap eller ha tävlingar. Lite Battle Royale fast med tång, kokosnötter och machete. Rwanda ´94 möter äventyrsbad.

Åttonde inlägget / 1.5 och bilbytande

Spenderade dagen på Latinskolan och skrev högskoleprovet idag. 1.5 blev resultatet räknat på förra årets tabeller. Jag hade räknat med att få något i den stilen. Mest efter som jag inte skrivit det innan och pluggat gamla prov minimalt. Till hösten skriver jag 1.8 lätt.
Värre är det nog för tjejen som satt bredvid mig som under varje provdel täckte ansiktet med händerna, hon skrev inte färdigt någon del heller. Ångesten i hennes ögon var intensiv. Jag vann över henne med andra ord. Det värmer.

Måste bli av med dem gamla Saaben också, la upp ett event på Facebook. Om någon vill ge oss en valfri nyare tv-spelskonsol så är bilen er. Saab 9000 från 92. 37000 mil. Däck för alla årstider och tackräcke ingår. Intresserad?

Sjunde inlägget / Om män och kvinnor

Okej, okej, både Mal-o och Niklas har skrivit inlägg om könsroller och liknande. Jag ger mig nog in i leken.
Oavsett om man kör fullt ut på kvinnosynen i Strindbergs "Fadren" eller hoppar på vi-är-unga-och-rakar-inte-benen-feminismen på 90-talet är en sak säkert. Både kvinnor och män är människor, människor är i grund och botten idioter och får arbeta ifrån det utgångsläget. Svårare än så blir det inte. Eller sanningen, i mina ögon är alla jämlika och vi borde kicka feminism, anti-feminism och hela grejen över relingen (jag är ju "styrman" trots allt) och bara inse att det vissa grupper så starkt motsätter sig och vissa så starkt kämpar för handlar om sunt förnuft.
Där finns biologiska skillnader och likheter och de ska respekteras. Älska din granne och de andra så får du kärlek som ett brev på posten.
Sjukt tråkigt.

I mina ögon så är alla lika värda och bla bla bla ni vet vad jag menar, det kanske är lättköpthet och godtrogenhet som gjort att vi svalt den dängan, dags att ifrågasätta kanske?
Godtrogenhet är aldrig bra, det är så folk börjar med knark och pisksex och pedofili.

De gamla Italienska futuristerna hade kallat mig mjukis och förrädare.

Sjätte inlägget / Gladjazz och hatsex

Ibland är det redan på morgonen man märker vad det ska bli för dag. De dagar man sjunger något som mest liknar gladjazz (hat) och driver flickvännen mot Columbinegränsen vet man att dagen kommer fyllas av damp. Idag är exakt en sådan dag. Exakt.

För övrigt så är franska bara sensuellt på film. Ett gäng franmän (och kvinnor) satt vid oss när vi åkte 2:an hem igår. Inte sexigt, kanska hat sex men inte njutsex. Bara bräckigt och hög volym. Inte sensuellt.

Femte inlägget / När vi gräver guld vid Amiralsgatan

De dagar som följer på den här morgonen kommer vara ångestfyllda. Mer än vanligt. Jag kommer ligga på en Niklas nivå på ångestkontot, om ångest var kontobaserat.
Skola idag, inte så jobbigt, söndag är jobb, inte så drygt som det kan vara. Det är lördagen, högskoleprovet, 100 timmar att fylla i svarsalternativ med inget annat än penna, suddigum och genomskinlig linjal som sällskap.

För övrigt är det smått kul att läsa artiklar som den i Sydsvenskan, om omvärldens twistade syn på Malmö. Någon som känner igen sig alls?

Jag fick en frisör igår. Mal-o är nu personlig frisör. Jag misstänker dock att det var en sorry-att-jag-slog-dig-klippning. Det blev bra.

Sist men inte minst, flickväns-Malins morgonar är som barnböcker. En av de där man drar i pappersflärpar för att flytta pappersfigurer för att skapa någon slags interaktivitet.
"Strumpan, är den under kuddarna? Neeeeej. Men under tröjan? Neeeej"

Fjärde inlägget / Om umgänge och kvinnors okunskap

Dagens ord var umgänge. Ja, efter plugg och kaffe givetvis.
Men sen, Andrea och Emma var på Gustav och sen med mig, inom Big Apple och la lite pengar på en sjukt snygg vit/blå keps i äkta Nintendostyle. Köpte 80-tals Casio i brist på annat att handla. Sen runt Malmö med Andrea, vi träffade Malin vid Entrée och sen vidare till vinyl med Jack och Mal-o. Extremt tråkigt att läsa om, det förstår jag också, desto trevligare att leva i.

Jag vet att jag är en dålig människa bla bla bla men kvinnor kan över lag inte välja skor och när det kommer till skor med klack och stövlar är det över lag kört. det är ett faktum. Jag vet att jag är en dålig människa bla bla bla men jag skulle kunna lära Sveriges kvinnor ett och annat om främst skor och sen kläder. Fråga vem som helst.
Sen är det en parentes att det inte finns något mindre attraktivt än en kvinna i höga klackar som inte kan gå i dom.

Tredje inlägget / Att skriva en uppsats

Det har gått upp för mig att om man skriver en tung uppsats, vilket jag just nu gör, så är distraktionerna runt omkring en lika viktig som studiediciplin och motivation.
Idag är det mest "Tråden där vi skrattar åt unga mödrar" på Flashback som drar.
Inlägg efter inlägg till bloggar där misslyckade tonårsmammor med knarkproblem och en socialtjänst som motarbetar dom spyr upp de mjuka, gråa hårbollar dom kallar ett liv.

Jag lever för det.

Andra inlägget / Hur man svälter sig och blir slagen av en vän

Okej, jag börjar tröttna på kostråd i tidningar och på tv som påstår att man bara ska äta fisknjurar och dricka kattmjölk för att gå ner ett halvt kilo per vecka så man får den där kroppen som alla i Veberöd (eller valfri ort med mindre än 5000 invånare) strävar efter.
Jag har receptet som slår allt vad Malou von Siverts, Blossom Taiton och de andra försöker sälja på folket.
Ät inte!
Fungerar jättebra.
-14,5 kilo på exakt två veckor.
Och i en värld där minustecknet är så viktigt så borde jag hoppa hopprep och tugga rosa bubbelgum av glädje.
Så hur gör man?
Jo man går till herr doktor, får tabletter för ett seriöst och mycket allvarligt tillstånd, läser på FASS att biverkningarna kan innefatta viktnedgång och aptitlöshet. Man tar den första tabletten morgonen efter doktorbesöket och redan på kvällen växer maten i munnen, framkallar illamående och egentligen är man inte hungrig alls. Sen ger man efter för vad kroppen säger, köper lite vitamintabletter och näringsbars så man inte dör och fortsätter i samma bana ett par veckor.
Vad som skrämmer mig mest är vad som inte har hänt. Jag har inte kännt av någon näringsbrist, jag har inte blivit lättirriterad och jag är inte speciellt trött. Frågan är hur länge det kan hålla på på detta viset, hur länge kroppen och psyket orkar med. Den dagen, den sorgen.

För övrigt gav Mal-o mig på käften igår, eller rättare sagt på pannan. Jag har nog mig själv att skylla, jag steg över tusen gränser för att putta henne med små knuffar mot det yttersta. Det slutar i vilket fall med ett välriktat slag mot tinningen. det gjorde ont men jag skrattade tills det kom tårar (jag har tårar!).
Nästa steg borde vara att driva någon till att knivhugga mig, det är så tillfredsställande att driva folk mot deras yttre gränser av vad de brukar göra. Få dom att slå i sönder alla murar av moral och samvete.
Ond. Javisst.

Första inlägget / Vart tog tjockisen med propellern vägen?

För att skapa en blogg som drar läsare, blir omtalad och kanske till och med inkomstbringande ska man skriva om politik, ta bilder på sig själv i likadana kläder som alla andra modebloggare har eller syssla med personpåhopp mest hela dagarna.
Med andra ord tror jag knappast att den här bloggen kommer dra speciellt många läsare, bli omtalad eller inkomstbringande.
Men varför bry sig? Varför bry sig när man kan få uppskattning i det riktiga livet av riktiga vänner, varför sträva efter att ens 15 minuter i rampljuset ska vara på internet där minnet tenderar att vara kusligt kort när man kan ta över världen på mer traditionella sätt?
Jag vet inte.
Jag skrev i Saint S.B-bloggen tidigare, jag skrev riktigt mycket om allt och besökarna hittade dit. Men efter ett halvår började det kännas mer som ett tvång än något som bara var kul. Så jag slutade. Så nu är vi här.

Så varför skapa en blogg just idag, en torsdagsmorgon i slutet av årets tredje månad då jag egentligen borde skriva på min uppsats, kanske hinna med att städa eller något i den stilen? Varför inte?
Visst har jag tänkt att göra det ett bra tag men det har inte blivit av, att det blev just idag är för att min vän Niklas startade en blogg igår eftermiddag. För att göra något för världen startar jag den här som en motpol, för terrorbalansens skull. Som ett kallt krig fast utan kyla, stor längder, propaganda, vapen, Kuba, Ryssen, dåliga tänder och bristande hygien. Inte alls som ett kallt krig med andra ord men jag tror budskapet går fram.

Så vad kommer jag skriva? Jag menar jag är ju killen som tycker megalomani är ett finare ord för ett sunt leverne, jag har inte en balanserad bild av verkligheten, det är ju ett under att jag ens kan samexistera med människor som så uppenbart ligger under min nivå. (En viss sarkasm, bara en viss).
Jag skriver precis det jag känner för, inte mer och inte mindre.