#50 / Tre idioter på en parkering

Idag är det valborg. Jag vet inte om det har med ålder eller med något annat göra men den där "idag är det fest oavsett vad"-känslan infinner sig inte. Det var några år sedan den gjorde det. Givetvis ska jag inom stadsparken i Lund, för en gammal Lundabo som jag är det en tradition lika hårt inbakad i det undermedvetna som julen, påsken eller midsommar. Toddydagen är också en sådan tradition även om jag inte har tänkt på den dagen på väldigt länge.

Vår bil var stendöd igår. Inte ens konstiga ljud när nyckeln vreds om så vi bestämde oss för att springa igång den. Vi fick till och med Maja att hjälpa till att putta, bara det är ju en bedrift i sig. Hur som helst gick det inte särskilt bra. Efter några samtal berättar någon att efter som det inte finns någon jos i batteriet alls kan bränslepumpen inte pumpa bränsle, med andra ord hade vi kunnat vara de tre idioterna som fortfarande sprang runt på parkeringen. Assistanskåren ville ha 1600 för att hjälpa till. Nej tack. Vi köpte startkablar och idag ska bilen rulla igen.

#49 / Varningstecken

Måndagen växlade mellan en riktigt bra dag och dess motpol. Å ena sidan var jag dödligt trött och var övertygad om att svininfluensan hade satt sina klor i mig, å andra sidan var det riktigt trevligt på Lilla Kafferosteriet och att gå runt och handla med Mal-o. Byxor, bälte och 40 minuter av trevligt snack med kvinnan på Big Apple, fruktansvärt trevlig människa.

Är definitionen på svininfluensan någon som går ut på fredagskvällen, tafsar på tjejerna, bjuder på billiga drinkar, ljuger om sitt jobb och försöker få hem allt och alla för att idka närkontakt? Samtidigt som han mår dåligt av det?

#48 / Alkohol

Om man med en lugn röst ställer frågor kring alkohol och vanor till någon som druckit under dagen blir effekten mer än roande. Personen som svarar tar det först som ett skämt och spelar med, efter ett tiotal frågor sätter osäkerheten in, varför ställs frågorna? Vad är syftet? Jag har inga problem med mitt drickande!
Sen frågorna kring alkohol som en komponent i ett socialt sammanhang, kring alkohol och känslor, om att döva ångest. Efter ett par frågor till blir den nyktraste personen osäker på sig själv. Försvarsmekanismerna sätter in, varför är du så dum mot mig? Fråga om varför det är just är alkohol som hjälper personen slappna av, hade det kunnat vara något annat? Inga påståenden, inga dömande blickar, bara frågor. Det enda som krävs är att personen i fråga har druckit en öl under dagen, kanske två. Mal-o var dagens offer. Jag kommer bli en fin psykolog.

#47 / Efter elden

Efter natten som minst sagt var speciell som avslutades med alldeles för lite sömn, har jag hållt mig vaken hela dagen. Förutom en kvart vid sex tiden men det fixade okänd-utländsk-man-1974 så snällt åt mig. Jag blir alltid lika rädd när det ringer på dörrklockan, kod in till huset brukar vara lika med att dörrklockan får vara tyst. Rädd är ordet.
Jag är i vilket fall på jobb nu. Efter gårdagens bränder luktar hela östra och mellersta hamnen fränt, det sticker lite i näsan och inte ens måsarna och gässen verkar vara helt nöjda.
Jag är redan så där trött att det är svårt att fokusera med ögonen. 8 timmar och 5 minuter kvar. Det är ingenting. Knappt någonting i alla fall. Jämför det med snittiden på en USA-resa eller hur lång tid det tar att få tillbaka på skatten. Ingenting nästan.

Förresten, det är här jag borde skriva en disclaimer, en liten ansvarsfrånsägelse för vad jag sa och gjorde natten till idag. Ingenting ekivokt, barnsligt eller något annat som skadar mig eller tredje part. Mer det där jag pratade för någon dag sedan, eller kanske idag, om att ta en minut och rannsaka sig själv, gränsen mellan en riktigt trevlig kille och bli utsläpad av vakterna är i bland hårfin. Jag höll mig nog på rätt sida. Inte en enda vakt tittade åt mitt håll. Inte en enda.

#46 / Sommar vs. ångest

Solen skiner utanför fönstret. Enligt DN spelar tre årstider sin musik i Sverige just nu. Jag uppskattar mer än jag kan uttrycka i ord att bo i den delen av landet där sommar är melodin. Okej, enligt artikeln är Halland sommarstället men den som suttit i en park i Malmö den här veckan vet vad jag menar. Men trots detta känner jag en viss avsmak när jag tänker de tre magiska orden att + gå + ut. Jag måste in till stan och plocka upp min väska, lite tröjor och framför allt laddaren till telefonen. Avsmak.

Just nu är jag tacksam för flaskan Ramlösa som fanns i kylen, att kaffe är det enda som aldrig sviker och att muteknappen tystar Nyhetsmorgon.

#45 / Världens mest sociala man

Lördagsmorgon och jag har sovit ett par timmar för lite. Speciellt med tanke på att jag jobbar natten mot söndag. Jag kommer vara så trött. Tycka lite synd om mig själv och mummla det eviga mantrat vi känner som must not sleep, must warn others.
För övrigt är jag en fruktansvärt trevlig och social kille efter ett par öl. Undrar om mina medmänniskor har samma åsikt, om de uppfattar min perfekta matchning av keps/skor/resten, om de inser vilka sanningar jag sitter inne med. Eller om de mest tänker i banor som "slutar han aldrig prata".
Hur som helst, jag kom in på Debaser, det trodde jag inte, ni vet varför. Hur som helst #2, jag berättade saker i natt som jag inte riktigt vet varför jag sa. Hur som helst #3, rykten dödar man inte så lätt, när man tror att allt har blåst över lite grann så får jag ett sms som säger att det mer är åt andra hållet.

#44 / Världens menlösaste nyheter

Morgonrutin blev bussresa blev att hoppa av på Gustav blev tre timmar på biblioteket blev bussresa blev koka kaffe här hemma. Så här långt en trevlig dag.
Tog en runda bland tidningarna på nätet. Resultat: jag känner mig matt och omotiverad. Ibland slår våra tidningar rekord i ointressanta nyheter. Jag menar inte de finansiellasidorna eller liknande, jag förstår dess syfte. Men som idag skriver tidningarna om att Haga slott ska beredas för att bli bostad för kronprinsessan med man, inte så givande läsning om man inte är en hängiven royalist (som Maja). SVD fortsätter i samma menlöshet med rapportering kring Ryanair och fetmaavgifter. En tidsfråga innan de klassiska Kalle Anka-löpen syns i Sverige, "hund bet katt", "pojke bet hund", "flicka bet pojke" osv. Visst finns där intressanta artiklar och nyheter men menlösheten dödar effektivt lusten att fortsätta läsa. Jag tror hip hop, det nybryggda kaffet och plugg är dagens melodi.

#43 / Dy-na-mik

Jag är trött. Det har inte varit en dryg eller särskilt jobbig dag, tvärtom, det har varit en ovanligt trevlig dag. Jag tror det kallas dynamik.

Jag ska plugga nu. Samma som tidigare i veckan, mer text, mer att läsa. Inte som när man var liten, mer bilder. Illustrationerna blir färre och färre ju högre upp man kommer. Doktorandnivå måste vara färglöst. Jag vågar inte tänka längre än så.

Sydsvenskan, tillsammans med all annan samlad svensk media, får lite lite myspille så fort Sverige nämns utomlands, om det är i USA så är det kört. Då är det sexgunga, pumpar och herrklubbar direkt. Nu har bland annat Jon Stewart (geni) pratat om Sverige och artikeln dröjde inte.

#42 / Ytterligheter

Gårdagen gick från ytterlighet till ytterlighet. Visst är det intressant att läsa om ytterligheter men att gå in på de är inte lika roligt. Smärtsamt skulle ett passande ord stavas.
Neurologen på förmiddagen och jag insåg att man inte sätter sig i närheten av stroketanten i rullstol i väntrummet. Det var inte bara ansiktet som inte längre kunde kontrolleras. En doft. Eller stank är mer passande. Vi kan enas om odör. En odör spred sig och jag satt på fel ställe, jag har ett problem med dofter jag inte gillar. Jag förstår inte hur man kan acceptera att låta ens näsa förorenas av dofter som uppenbart varnar om fara. Hennes odör varnade om mer än fara. Vi var på studiebesök på reningsverket i Lund när jag gick på mellanstadiet, stora bassänger med det vi väljer att spola ut med toalettvattnet, det finns uppenbara kopplingar mellan reningsverkets speciella odör och stroketanten.
Resultatet av själva besöket på neurologen är ännu fler blodprov och att bli kallad till ett sömneeg.
Kladd i håret och sladdar från huvudet har ju varit så fruktansvärt kul tidigare, ligga stilla en längre stund och försöka att inte använda musklerna i ansiktet och nacken. Att försöka sova under tiden verkar vara nothing but a bag full of fun.
Så, vara vaken och leva ett vanligt liv dagen innan, vara vaken utan kaffe hela natten och sen kladd och sladd. Jag ser inte fram emot det.

För övrigt var fotbollen, Arsenal - Liverpool, trevlig. Mer på grund av att sitta och prata med Emil och Suleyman än själva fotbollen, Premier League har aldrig varit min grej, dock var de sista tio minuterna spännande.
Ett par sms som det verkar ha varit bättre att inte ha skickat, det är inte så att jag ångrar vad jag skrev, inte alls, det är mer att responsen inte blev den som jag hade hoppats på. Men skratta, skämta och prata om något annat - den tråkiga medicinen för situationer som den här.

Nu, dricka upp kaffe, raka ansiktet, duscha, åka buss, skola. Under tiden lyssnar jag på Can Ox - The F-word (givetvis Rjd2 remixen) och Atmosphere - Fuck You Lucy. (Tolka inte in något i låtvalet, rykten går det nog av).

#41 / Fresh

Sol. Idag igen. Jag är gladast i Malmö över att lämna jackan hemma, här hade jag kunnat skriva ett riktigt hett modeblogginlägg om min fresh outfit jag glänste över staden med idag, men nej. Jag väljer att berätta om debuten på trädäcket nere vid vattnet, att vi i skolan pluggade utomhus och att jag får lustiga sms från någon.
Han tackar för helgen, att den var "galet kul". Jag tänker "glädje är att sprida värme till andra". Jag tänker "vem är du människa?" och när jag frågar just det får jag tillbaka konstiga ord med konstig stavning. Säkert något ungdomligt. Säkert något djupt.

Dagens givna melodi som borde spelas genom alla tillgängliga högtalare är Aesop Rocks Daylight.

Dagens sorg är att fresh outfits snart är något jag bara minns, på grund av aptiten som rymde och tog massa procent av Sebastian med sig så är de flesta kläderna för stora. Visst kepsar och färgglada strumpor passar perfekt, den där preppy-mönstrade Fred Perry-pikén sitter bättre än tidigare och byxor som tidigare var thighta är nu klädsamt baggy, men lycka? Nej. Alla de vackra, snygga och bekväma kläderna är lite eller mycket för stora. Vem ska sponsra en ny garderob? Någon?

#40 / Lust + igt

Sonny Js cover på the Beatles A Hard Days Night kan vara den bästa covern jag har hört sedan muren föll. Seriöst. Min lilla besatthet av Sonny J växer sig större och större, grövre och grövre för varje andetag jag tar. Sonny J, geni, musiker och mycket mer.

Efter att ha kämpat mot sömnen hela natten cyklade jag exakt klockan 06.00 hem. Vanligtvis brukar det blåsa, det blåser alltid i Malmö, speciellt i hamnarna. Vanligtvis brukar det ta ungefär 30 minuter, först bort till väktarkuren, sen tillbaka och via nyhamnen vidare hem. Idag tog det allt som allt 23 minuter. Jag vet inte varför men de där fem minuterna spelade otroligt stor roll. En cigg i soluppgången, läsa Sydsvenskans söndagsbilaga i sängen. Somna med intentionen att stiga upp klockan elva och då dra sig mot Pildammarna för umgänge. Det senare dog ganska snabbt när jag med trötta ögon tittar på klockan och inser att klockan är kvart över två. Lustigt hur man kan ha två missade samtal trots att ljudet på mobilen var på och låg precis bredvid huvudkudden på väg att slinka ner mellan madrassen och väggen. Lustigt hur man kan längta ut så mycket när man har så mycket att plugga. Ännu lustigare hur man kabn rättfärdiga att skriva här när tankarna borde gå mer åt en analys av konflikten i Tjetjenien.
Lustigt ja.

Nu ska jag bara hälla upp kaffe och nicka huvudet (för 8-9 år sedan hade jag sagt som en äkta skalle, inte nu, jag är vuxnare nu) till Aesop Rocks Labor, sen plugg.

Trettionionde inlägget / Om arbete

Jobb innebär idag att plugga. Dock har jag en hög How I Met Your Mother-avsnitt som måste kollas igenom först. Sen blir det Tjetjenien, mediers opartiskhet och varför inte slänga in ett knippe religionsfilosofi på det? En trevlig pluggmix som kommer med garantier om att jag kommer vara tröttare än någonsin när jag 06.00 beger mig mot väktarkuren med radio, telefon och nycklar för att utbyta ett par klassiska artighetsfraser och sen cykla på den illa pumpade cyklen från mellersta till den västra hamnen.

Just nu skriker ett ovanligt högljutt larm över hela hamnen. Jag tror, eller hoppas, att det inte är något på "mitt" område som låter.

Tretttioåttonde inlägget / Lördag

Fredagen fortsatte inte riktigt som tänkt. Någon i vänskapskretsen har tagit på sig rollen som Malmös egen Perez Hilton och lögnerna, halvsanningarna och anklagelserna står som spö i backen. resultatet blev berusning och lite undertryckt ilska som låg och pyrde hela kvällen och natten.
Men jag har mina misstankar vem 2009 års största Brutus kan vara, eller kanske Judas är ett bättre namn, det har rätt klang. En revision av vänskap kan vara aktuell.

Ikväll verkar det som om det händer roliga saker precis överallt, ja förutom i Mellersta Hamnen eftersom det är just där jag ska sitta tio timmar i natt. Typiskt.

Trettiosjunde inlägget / Berkeley skrattar högt

Alla i Pirate Bay-rättegången, de åtalade alltså, fick ett års fängelse.

Tystnad. Kompakt tystnad.

Är det någon alls som tror att det här kommer påverka folks internetvanor? Jag tror att folk kommer ladda ner som vanligt oavsett om några killar med kunskap, dock inte om kläder eller den biten, sitter i fängelse eller inte.
Berkeley hade skrattat, eftersom en hel värld har en förnimmelse av att nedladdningen existerar och så i allra högsta grad så kommer den nog fortsätta göra det. Länge till. Det är så svårt att glömma, så ingenting lär sluta existera.

Trettiosjätte inlägget / Min vardag är bättre än din

En fredag håller på att bli eftermiddag men jag är lite trött så när jag är i gång igen håller nog samma dag på att bli kväll.
Skolan spurtade förbi smärtfritt, i och för sig lite långa pass idag men inte klagar er hjälte på det, nej. Filosofin som ibland (om Mattias hittar hit så menar jag faktiskt inte ett ord i följande mening) kan bli lite träig och diskussionerna fastnar ofta i samma cirkelargument som diskussionen gick ut på att undvika. Men inte idag. Idag var det riktigt trevligt. Dualism, Berkeley, monism, hela den där grejen.
Sen buss, en buss till, stå lite extra i solen och ta en cigg, upp med hissen, av med byxorna, av med skorna, byta keps, på med kaffe, starta datorn, plugga in datorn till TV:n för att kunna få lite vettigt ljud i lägenheten och nu skräddarställning i fotöljen och John Blund-grus i ögonen.
Efter den andra kopp kaffen, som jag just hällde upp, ska jag lägga mig på sängen, tänka på fina saker som enhörningar, ylande vargar och månljus, mysa lite till de förra och till WT-auran de stolt bär upp. Sen ska jag somna. Bli väckt. Duscha, motvilligt. Sen, en tio minuter efter det, kanske en kvart om jag fastnar vid datorn så sätter jag mig på tvåan till Hansa, lite shopping, sen lite grillfest. Just grillandet låter jag andra ta hand om, jag äter ju som bekant inte, alls. Men det kommer gå bra.
Ska tillfredställa mitt sociala behov för hela helgen i kväll och i natt. Jag jobbar i morgon natt och just den sociala biten blir ju lite lidande när man sitter i en skabbig husvagn och nattvaktar bilar.

Trettiofemte inlägget / Morgon

God morgon klockan är alldeles för tidigt. I dag är en av de där dagarna världen hade mått bättre av att just jag hade stannat kvar i sängen. Tro mig.
Dagen innehåller spännande saker som för långa lektioner, filosofi och mer, trötthet, lite av den där existentiella ångesten man har hört så mycket om, för långa bussresor med för många bussar, säkerligen minst ett hundratal anledningar till den inte-så-existentiella ångesten som man inte hör så mycket om men som ändå ligger och kryper i buskarna, det och så mycket mer.
Om den här dagen hade varit ett påskägg skulle det vara ett av de där påskäggen som någon redan har länsat på de goda bitarna för att lämna kvar kycklingar och ägg av något skumgummiliknande lite torrt material.
Just i dag är jag trött på eviga diskussioner om fildelning, om det har brunnit i Rosengård och vem som kidnappats av vem till var, helt ointressant. Idag vill jag lyssna på Rob Sonic, Aesop, Busdriver och Cage. I just den ordningen.

Trettiofjärde inlägget / Framtidsmannen igen

Jag anmälde mig för 4:a minuter sedan till höstens utbildningar. Steget mot framtiden togs alltså för 4:a minuter sedan.

Trettiotredje inlägget / Pluggspöke och Malou

Tisdagmorgon och solen skiner över hamnen. Men så kommer pluggmolnet och regnar över mitt liv. Men det finns ju alltid sätt att skjuta upp pluggandet nån timme. Jag loggar väldigt sällan in på MSN numera, MSN är djävulens påfund och det enda som händer är att man får ett otal fönster som blinkar där folk vill prata med en, 70% av personerna vet man inte längre vilka de är dock verkar de vara väldigt uppdaterade kring vad som har hänt och håller på att hända i mitt liv. Kusligt. Men när tvånget med plugg drar in som en unken östanvind brukar MSN komma upp. Har spenderat någon timme att prata med Andrea, bruschan, och Johan i Cork. Tydligen ska jag till Irland i sommar. Trevligt. Men tiden går.
Nu börjar pluggspöket bli lite väl påträngande och dessutom har Malou börjat fulmysa på tv:n, enda åtgärden är att stänga av tv:n och hoppas på att Malou enligt lag förbjuds att skandera sitt mjäkiga gospel på förmiddagarna. Det och att mata pluggspöket med fina meningar, härlig formalia och ett gäng fotnoter som heter duga.

Sist men inte minst, vi håller tummarna för Emma som är på sjukhuset just nu. Andrea verkade nervös och han blir så sällan det.

Trettioandra inlägget / Framtidsmannen Sebastian

Jag kommer ihåg för många år sedan när jag ville bli glasblåsare. Jag var visserligen väldigt ung och idag tackar jag min lyckliga stjärna att allt inte fanns på internet på den tiden. Annars hade sannolikheten att jag ensam skulle stå i en Småländsk skog idag med en pinna och glödande glas varit stor. Eller när jag var inne på att bli biomedicinskanalytiker. Om jag hade varit inlåst i ett labb resten av tiden innan jag somnar in hade dagen jag somnar in kommit så där överljudshastighetssnabbt.
Nu är det nya drömmar och nya mål. Psykolog. Med skägg. Den här gången är det fullträff.
Sebastian, psykolog, filantrop och djurvän.
Frågan är om fresh sneakers är gångbart i den världen? Någon?

Trettioförsta inlägget / Det vardagliga

Påskhelg borde innebär påskägg, påskris och allt det där ni vet, precis som när man var barn.
Okej att jag inte har sett påskris, jag klarar mig. Men att jag inte har fått ett påskägg kommer jag komma ihåg vid nästa stora högtid.

Helgen var intressant. Vid nio tiden i lördags tänkte jag vara uppe två timmar till för att sen somna. det blev inte så. Istället blev det ut i Malmö och på fester, jag kom hem vid fem på söndagsmorgonen efter en tur med Skånes mest tvivelaktiga taxikille (inte min taxikille), det slutade i alla fall med att jag övertalade honom att 100 kronor från Folkets Park till Västra Hamnen var standard. Jag tjänade nog någon 50-lapp på det där.
Vad natten hade i sin vagga var mixat. Allt från saker jag är mindre stolt över till en översocial Sebastian (jag) som verkligen var allas vän. Ni får ursäkta mig.
Snacket med Jonatan om primalt vs. förnuft borde ha hållts tolv timmar tidigare.
Söndagen var släktdagen, bakfull, sliten, med påsar under ögonen som vittnade om synd.
Idag har jag skrivit en hel del på uppsatsen och fikat, dessutom hunnit med en mini-roadtrip.

För övrigt är jag trött på ingen-aptit-grejen, tvingade i mig lite mat i går, försökte idag men gick inte så värst bra.

Trettionde inlägget / Långfredag

Långfredag. Inte så lång längre men fortfarande fredag.
Idag är det umgänge som tatueras i våra pannor. Först ett par timmars umgänge med systrar och farmor plus flickväns-Malin, sen parken med Algot och hans entourage sist men inte minst Lund för att festa med killar. En bra dag.

Startade dagen med Beatles-klassikern "Here comes the sun", tänkte fortsätta med det tyngre artelleriet. Varför inte redan nu sätta ihop en spellista med godbitar från Cage, Busdriver, Biggie (han får symbolisera påsken), Metermaids och RjD2. En fin spellista för en fin dag.

Någon skribent på SVD klagar på dagens tv-program. Tramstv tydligen. Men jag säger nej nej nej, allt som låter svensk tv utvecklas från Robinson och Det kommer mera-koman som rått de senaste 20 åren välkomnas. Allt! Så länge inte Dogge får vara med.

Tjugonionde inlägget / Brottslighetsskalan

Igår var det Inkonst för att se Red Dog (Anders och Jespers band) med efterfest vid Triangeln. Det var trevligt. Höjdpunkten måste sägas vara när jag faktiskt får tag i taxikillen från tidigare i veckan, 79 kronor från stan till Västra Hamnen. En vacker vänskap. den här gången bytte han ut "kompis" till "min vän". När är det man börjar köpa blommor och choklad?

Är det bara i min smått vridna hjärna som någon konstig sympati för killar som Svartenbrandt och Clark Olofsson uppstår? Den förste har tydligen åkt fast för ett nytt rån, jag tror inte ens han själv kan hålla i sär alla bankrån och rättegångar genom åren.
Kanske ett ämne att skriva uppsats kring när jag börjar plugga psykolog?
Och hur nära New Jack City ligger svensk organiserad brottslighet? Jag har alltid dragit paralleller till den filmen när jag hör om maffiakrig och liknande. Som en konstant i en jämförelse, som om New Jack City är högst upp på hur farligt ett brottsnätverk är och Jönssonligan längst nere.

Dagens fråga är: hur elak måste man vara för att vissa speciellt utvalda ska inse att de inte är önskvärda?

Tjugoåttonde inlägget / Om att bli påkommen och kräva sympatier

Det är faktiskt ganska synd om mig. Eller det är synd om mig. Punkt. Jag är inte typen som klagar på ryggont eftersom jag i stort sett aldrig har ont i ryggen. Jag skulle nog gå så långt som att säga att jag har en ovanligt stark rygg även om det sticker i en värld av äldrevårdsarbetande damer och herrar som slet ut ryggen redan fem år efter de slutade gymnasiet.
Men idag, ajaj. Ni vet hur en rygg ser ut, om ni tänker er strax ovanför höger skinka (sittbulle om ni föredrar), sen 15 centimeter upp. Just där gör det ont, jag tror jag har sträckt mig. Men jag skyller på flickväns-Malin. det blir på något sätt alltid bäst så.
Med andra ord, idag kommer jag vara gnällig och behöva sympatier.

Tidningarna skriver om anonymiseringstjänster som förvandlar ditt internetanvändade till en värld utan oro. Som om det är en överraskning att folk i allmänhet och fildelare i synnerhet inte vill att pappa staten ska kolla vad man laddar ner och inte. Ungefär som varenda 15-årig kille som är expert på att rensa ut "känslig information" efter att han, på familjens dator, underhållit sin pubertet med lite "Russian lolitas", "Monster mädschen from Berlin" eller varför inte filmen på grannens dotter.
Det sitter i ryggraden att inte vilja bli påkommen. Vad man än gör.

Tjugosjunde inlägget / Min kompis taxikillen

Jag åkte lite berusad och väldigt trött taxi från mitt emot Folkets Park någon gång mellan ett och två i natt. Först släppte vi av Amrita och sen fortsatte vi mot Västra Hamnen. Väl framme framför Turning Torso börjar han snacka.
"-Kompis, var det en rolig natt?
-Jo
-Kompis, studerar du?
-Ja, jo, det gör jag
-Jag ska också göra det
-Okej?
-Jag ska läsa till sjuksköterska
-Trevligt (räcker fram mitt kort för att betala)
-Kompis, jag tar inte ditt kort
-Okej (svettas) jag kan lämna min väska så kan jag springa och ta ut pengar
-Jag litar på dig, du ska inte lämna något, väntar här
-Okej? Vad blir det?
-150
(kommer tillbaka med två hundringar)
-Kompis, sätt dig
-Eh, okej (svettas ymnigt)
-Nästa gång du åker taxi, fråga efter XXXXX (vill ju inte avslöja "min" kille)
-Lätt!
-Kompis, halva priset för dig, 70 kronor
-Härligt!
-Kompis, väntar en flicka på dig?
-Jo, min sambo, men hon sover nog
-Haha kompis du får vara tyst när du kommer hem
-Eh, jo, ja, mmm
-Gå hem och sov nu mannen
-God natt"

Det var ett konstigt samtal, han var så övertygad om vår nyfunna vänskap. Jag visste inte riktigt vad jag skulle gör. Klia hans buskiga skägg hade varit över gränsen. Men nu har jag en taxikille, halva priset för mig. Jag kommer åka väldigt mycket taxi med start idag.

Tjugosjätte inlägget / Som om tisdagar skulle vara speciella

Tisdag. Morgon. Det första jag lovade mig själv när jag vaknade vid tio var att idag ska jag lägga minst fyra timmar på att plugga. Det känns bra att ha lite av en plan.

Nu när jag har varit vaken en knapp timme, hunnit dricka en halv kopp kaffe och sätta igång tvn finns där två iakttagelser.
-Greys Anatomy som 5:an visar just nu är verkligen inte bra. Speciellt inte den lilla späda tjejen med lite släpig röst. Hade jag fått välja ett tv-sjukhus att bli inlagd på hade jag nog valt det i Cityakuten, definitivt inte det i Greys.
-Kvinnan som det är synd om, om man ska tro kvällstidningar och slösnack på Sveriges samlade arbetsplatser, Annika Östberg blir skickad till Sverige från Usa. Aftonbladets snyftartiklar under åren har nog inte hjälpt men något säger mig att de kommer vilja bita en smakbit på ansvarskakan.
Jag förstår inte riktigt varför det är så synd om henne. I intervjuer verkar hon inte tycka att hennes nuvarande situation är den hemskaste på jorden, ur en synvinkel har hon hittat en fristad där hon har kunnat låta sin 80-tals frisyr frodas genom åren. Det finns mer hjärtskärande frågor att fokusera på. Dawit Isaak, Darfur eller varför inte Somalia. Men svenska folket väljer alltid noshörningen Nelson framför det verkliga, hård, det råa.

Tjugofemte inlägget / Kung Teddy

Som sagt, jag är ledig idag. Fördelen med folkhögskola är att man får vad resten av vuxenvärlden går miste om, nämligen lov. Just nu påsklov. När jag slutade gymnasiet för ungefär 90 år sedan trodde jag aldrig jag skulle ånjuta lovprivilegier igen. Men nu sitter jag här. visserligen ganska mycket att plugga, en uppsats att skriva och en lägenhet som behöver städas men jag kommer inte åka gul buss den här vecken och det är ju vinst hur man än ser på det.
Det ser ut att bli fint väder idag igen. Umgänge är dagens titel och jag har alla intentioner att leva upp till titeln.

För övrigt blir man trött på mediernas kvasinyheter. Idag är den minst intressanta kvinnan som räddade en undulat, med det fina resultatet att hennes väninna ligger på sjukhus. Vackert.
Dagens irritationsmoment är TV4 Öresunds morgonnyheter. När kung Teddy Landén satt där var det klass på sändningarna. Nu förtiden, klass? Inte så mycket!
Kvinnorna de anställt skulle lätt kunna tas för lätt utvecklingstörda om ljuset bara var rätt. de får nyheterna att kännas som om de inte hade något värde, ungefär som Skånska Dagbladet och andra landsortstidningars lokalrapportering.

Appropå Teddy Landén. Anledningen till hans kungliga titel är enkel. Under DC-demonstrationerna för ett par veckor sedan sågs han gå runt i en TV4-jacka, militärhjälm, han spatserade runt och såg ut att styra allt som hände på plats. Orädd rökte han en cigarill.

Tjugofjärde inlägget / Sakletande

Min morgon har förvandlats från en "jag är ledig idag så jag dricker kaffe i kalsongerna"-morgon till en kopia av Malins barnboksmorgonrutin.
Sakletande med andra ord.
"-Var är plånboken?
-Är den under sängen?
-Neeeej!
-Är den på hatthyllan?
-Neeeej!
-Är den på Handlar´n?
-Neeeej?
-Är du panikslagen nu?
-Jaaa!
-Inga pengar och ingen möjlighet att ta ut?
-Jaaa..
-Leg, bankkort, pengar och allt annat som slängt i en djup sjö?
-Mmmmm..."

Tjugotredje inlägget / Nevermore

Aldrig mer. Eller i alla fall inte på ett tag. Vi hjälpte till att flytta i 12 timmar i sträck igår och den enda rationella tanken är "hur mycket saker kan en person äga?".
Idag gör det ont i axlar och nacke, underarmarna känns konstiga och lårmusklerna värker.
Men det som inte dödar dig bla bla bla.

Idag var planen Folkets Park men himmlen är så där obehagligt grå och det blåser lite, ingen park med andra ord.
I Göteborg lekte några hundra människor kuddkrig helt utan förvarning, och här sitter jag och funderar på att ta tag i pluggandet. Är det rättvist? Men å andra sidan bryr jag mig inte speciellt mycket om raketuppskjutningar, presidenter och allt det där andra man borde skänka en tanke så här en söndagsförmiddag.

Tjugoandra inlägget / Mundane

Idag verkar vara ännu en dag då solen faktiskt räddar hela dagen. Fint väder och det ska tydligen fortsätta. Igår resulterade det i att jag köpte solglasögon och spenderade eftermiddagen på Emriks, just då kunde det inte bli bättre.
Jag kom hem fem över halv sex i morse efter lite fest med klasskompisar. Det var fruktansvärt länge sedan jag var ute så länge, men det känns lite lättare nu mera, vilket är bra.
Idag ska jag flytta en soffa och sen ska inte en enda sak tvinga mig till ansträngning. Ingenting. Det är något som säger mig att det inte riktigt kommer bli så.

Tjugoförsta inlägget / Den kollektiva paranoians gospel

Alla pratar om IPRED och Antipiratbyrån andas ut efter att ha fått en lag bakom sin häxjakt. Vad många missar är hur lätt det är att kringgå, att fortsätta tanka Beckfilmer och annat som borde förbjudas (Enyas skivor, Celine Dion, de flesta svenska "pop"-grupper osv osv osv). Lösningen är tre bokstäver, VPN, flashbackstrådar ger en bra bild av det.
Men det är ju inte det jag vill skriva om. Nej.
Vad jag vill har fram är att det med största sannolikhet inte är någon större fara att fortsätta som vanligt. Någonstans stod det att 600000 personer fildelar i Sverige, tror det är fler, vem orkar ta sjunde eller åttondel (eller vad det nu blir) av befolkningen och deras vanor till rätten?
Samma kollektiva panikångest som fick folk att inte äta chips för ett par år sedan, inte för att dom inte ville bli runda och fina, nej för att dom trodde man skulle få cancer om man åt några nävar när man satt och tittade på Så ska det låta (skäms!). Precis som med kyckling (och nu falukorv) idag, som allt annat Aftonbladet med vänner blåser upp till alldeles för stora proportioner.
Jag tror paniken skiljer folk från fän. En person som lugnt analyserar en situation inser ofta det absurda i kvällstidningsparanoian, en person som bara sväljer och sen snackar om det på jobbet i samma ordalag som om deras barn hade hotats till livet av militanta vad-som-helst tillhör den senare kategorien, fäna. Jag kan tyvärr inte känna någon empati, sympati eller förståelse för de senare personerna, det går inte.

Tjugonde inlägget / Lös konflikten, lös konflikten

Efter att min huvudvärk packat väskorna och flugit söderöver utvecklades gårddagen till en riktigt bra dag. Umgänge, konsumtion och motion. I exakt den ordningen.

Idag ska jag köpa fingerdockor, fika, plugga och sticka på en fest med folk från skolan. Jag dricker inte just nu, eller inte så mycket så det lär bli intressant. Jag har gått ifrån att festa riktigt mycket och vara känd som han som alltid har lust att dra ut till killen som dricker precis lagom till, just nu, han som inte dricker men är med ändå. Killen som ingen riktigt står ut med men det är ju upp till honom själv.

Om fingerdockorna. Det ska egentligen vara handdockor, det är viktigt men fingerdockor kan fungera också. Varför? Jo, min pappas fru arbetar med barn med traumatiska minnen och upplevelser i bagaget som nyligen har invandrat till Sverige. För att ta fram de upplevelser de bär djupt inom sig som de förtränger eller är för jobbiga att prata om rakt ut använder dom tydligen handdockor. Med handdockornas hjälp kan de lösa konflikter och klara upp jobbiga situationer genom att låta handdockorna ta rollen som dom själva och vad det nu är de behöver ha ut. För ett par månader sen låg dessa dockor framme på köksbordet i deras hus och idén är genialisk, genom att använda dessa i sitt eget liv kan konflikter i vardagen lösas. det enda minuset är att jag kommer bli känd som killen som leker med dockor. Men det kan jag ta.

Nittonde inlägget / Aprilskämt

Mal-O är sjukligt nojig för att bli utsatt för aprilskämt. Hon ringde just med gråt i rösten och sa "att vi ska fika klockan två är väl inget aprilskämt?".
Tidningar och tv brukar också skämta. I år verkar det inte riktigt vara den nivå som man tycker sig kunna förvänta. Sydsvenskan pratar om en bil som med en enorm propeller där bak drivs av vinden, de andra håller en liknande nivå.
Själv tycker jag det räcker med att säga april april vid speciellt valda tillfällen under dagen, själva luret är inte viktigt, bara känslan av osäkerhet ett perfekt timat april april skapar.

Har aprilskämten spelat ut sin roll i en värld där de flesta ljuger mest hela dagarna?

Artonde inlägget / Aj aj och nej nej

Mitt huvud gör ont. Det spänner över hjärnan och jag behöver bli tyckt synd om. Jag hoppade över att åka till skolan efter som huvudvärk av denna magnituden aldrig har blivit bättre av Östra Grevie, aldrig.

Jag tror jag ska lyckas köpa kläder idag. Idag ska jag ta tid på mig. Byxor är uteslutet just nu, hela aptitlöshet/viktnedgång/var tog min kropp vägen-grejen triggar en logik som säger nej till nya byxor, mina enda lite tightare byxor är numera slappa, mina baggys är lite för baggy. Stackars mig. Men tröja och liknande. Det ska gå.

Daytime tv. Inget för mig inser jag.
Jag tror den rätta medicinen är lite lite Aesop följt av Metermaids och C-rayz.

Sjuttonde inlägget / Jag bryr mig inte om kycklingarna

Onsdag. Morgon. Och alla pratar kyckling. Det finns inte så många saker jag bryr mig mindre om än kyckling. Dock är paranoian i tråden om "skandalen" på FB fin morgonläsning. Det intet existerande intresset är en av fördelarna med en mångårig vegetarianism, ett val som inte grundar sig i små ulliga djur med stora ögon och dess öde som i att kött faktiskt inte smakar speciellt bra.

För övrigt är idag en sådan där dag när man borde stanna i sängen. Omotiverad lång skoldag, grått och dimmigt utanför fönstret och om jag skulle känna efter lite lite extra lite lite intensivare hade jag nog kunnat komma fram till att jag inte är riktigt kry. Men jag väljer att inte göra så, jag blir ytterst sällan sjuk och att hetsa fram något känns inte som en god idé.