Andra inlägget / Hur man svälter sig och blir slagen av en vän

Okej, jag börjar tröttna på kostråd i tidningar och på tv som påstår att man bara ska äta fisknjurar och dricka kattmjölk för att gå ner ett halvt kilo per vecka så man får den där kroppen som alla i Veberöd (eller valfri ort med mindre än 5000 invånare) strävar efter.
Jag har receptet som slår allt vad Malou von Siverts, Blossom Taiton och de andra försöker sälja på folket.
Ät inte!
Fungerar jättebra.
-14,5 kilo på exakt två veckor.
Och i en värld där minustecknet är så viktigt så borde jag hoppa hopprep och tugga rosa bubbelgum av glädje.
Så hur gör man?
Jo man går till herr doktor, får tabletter för ett seriöst och mycket allvarligt tillstånd, läser på FASS att biverkningarna kan innefatta viktnedgång och aptitlöshet. Man tar den första tabletten morgonen efter doktorbesöket och redan på kvällen växer maten i munnen, framkallar illamående och egentligen är man inte hungrig alls. Sen ger man efter för vad kroppen säger, köper lite vitamintabletter och näringsbars så man inte dör och fortsätter i samma bana ett par veckor.
Vad som skrämmer mig mest är vad som inte har hänt. Jag har inte kännt av någon näringsbrist, jag har inte blivit lättirriterad och jag är inte speciellt trött. Frågan är hur länge det kan hålla på på detta viset, hur länge kroppen och psyket orkar med. Den dagen, den sorgen.

För övrigt gav Mal-o mig på käften igår, eller rättare sagt på pannan. Jag har nog mig själv att skylla, jag steg över tusen gränser för att putta henne med små knuffar mot det yttersta. Det slutar i vilket fall med ett välriktat slag mot tinningen. det gjorde ont men jag skrattade tills det kom tårar (jag har tårar!).
Nästa steg borde vara att driva någon till att knivhugga mig, det är så tillfredsställande att driva folk mot deras yttre gränser av vad de brukar göra. Få dom att slå i sönder alla murar av moral och samvete.
Ond. Javisst.