Första inlägget / Vart tog tjockisen med propellern vägen?

För att skapa en blogg som drar läsare, blir omtalad och kanske till och med inkomstbringande ska man skriva om politik, ta bilder på sig själv i likadana kläder som alla andra modebloggare har eller syssla med personpåhopp mest hela dagarna.
Med andra ord tror jag knappast att den här bloggen kommer dra speciellt många läsare, bli omtalad eller inkomstbringande.
Men varför bry sig? Varför bry sig när man kan få uppskattning i det riktiga livet av riktiga vänner, varför sträva efter att ens 15 minuter i rampljuset ska vara på internet där minnet tenderar att vara kusligt kort när man kan ta över världen på mer traditionella sätt?
Jag vet inte.
Jag skrev i Saint S.B-bloggen tidigare, jag skrev riktigt mycket om allt och besökarna hittade dit. Men efter ett halvår började det kännas mer som ett tvång än något som bara var kul. Så jag slutade. Så nu är vi här.

Så varför skapa en blogg just idag, en torsdagsmorgon i slutet av årets tredje månad då jag egentligen borde skriva på min uppsats, kanske hinna med att städa eller något i den stilen? Varför inte?
Visst har jag tänkt att göra det ett bra tag men det har inte blivit av, att det blev just idag är för att min vän Niklas startade en blogg igår eftermiddag. För att göra något för världen startar jag den här som en motpol, för terrorbalansens skull. Som ett kallt krig fast utan kyla, stor längder, propaganda, vapen, Kuba, Ryssen, dåliga tänder och bristande hygien. Inte alls som ett kallt krig med andra ord men jag tror budskapet går fram.

Så vad kommer jag skriva? Jag menar jag är ju killen som tycker megalomani är ett finare ord för ett sunt leverne, jag har inte en balanserad bild av verkligheten, det är ju ett under att jag ens kan samexistera med människor som så uppenbart ligger under min nivå. (En viss sarkasm, bara en viss).
Jag skriver precis det jag känner för, inte mer och inte mindre.