Jag fick ett samtal igår kväll vilket innebar att jag satt i vaktkojan i tio timmar i natt. Jour is a wonderful thing. Men det ledde till något gott, matten klarades av med fantastiskt mycket möda och otroligt mycket besvär, men den klarades av. Det finns dom som fortfarande hävdar att jag har så lätt för matte. Det har stämmt. För en 11-12 år sedan, på högstadiet, då rann matten som vatten, om man kan säga så. Sen förändrades det.
I alla fall.
Min taggiga plan var att jobba till sex, cykla hem i regnet (vilket jag klarade på tio minuter mindre tid än vanligt, konstigt), sova till kvart i elva sen skola och prov. Det blev inte så. Jag vaknade tjugo över tolv, bussen till skolan gick tjugo i ett, där fanns inte en chans på denna jord. Så nu sitter jag bitter och dricker kaffe. Plus så slog jag huvudet i fönstret när jag skulle resa mig, min panna kommer explodera i fina färger.
Idag tänker jag lyssna på lite bra musik, avsluta den lilla uppsatsen jag skriver och klaga för den som är beredd att lyssna om min mosade panna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar