#63 / Jojoförhållande med ett oväder

Nattjobb är inte så hemskt, inte här och inte på något av de andra ställena som fått njuta av natt-Sebastian. Dock är det hemskt när man hoppar upp på cyklen, förväntasfull över vad de 5-6 kilometrarna på väg till jobbet har att erbjuda (motvind!, vägbyggen!?, trafik?), och redan efter att ha kommit ut ur cykelskjulet inser att man borde ha körkort. Det regnade. Stora droppar. Stora aggressiva droppar. Den där typenav droppar som får håret att blött och stripigt leda ner allt vatten i ansiktet. Den där sortens regn som sugs upp av jeans och tröja. Just den sorten. Mina kläder hänger på tork fortfarande. Jag pimpade min heta jobbstil med ett par enorma galonbyxor a´la arbetare, orangea med reflexer. Till det en ännu större fleecetröja (svart) och en signalväst i som rör sig i det bekanta färgområdet mellan neongul och neongrön. jag syns.
mest spännande var det när de människor på cykel cyklade in vid ett av "mina" områden. Precis där någon natten före klippt upp staketetoch gått in. Jag skynda bort dit. Lös med ficklampan, blåste upp mig till min största, mest hotfulla storlek och försökte skrämma vad som än gömde sig bland buskarna. jag såg ingenting. Typiskt.

Ovädret får bestämma sig, antingen leva ut eller försvinna bort mot andra delar av Skåne. Mitt och ovädrets nuvarande on-off förhållande håller inte. Det kan vara kul men det slutar bara med att någon blir sårad.