Sonny Js cover på the Beatles A Hard Days Night kan vara den bästa covern jag har hört sedan muren föll. Seriöst. Min lilla besatthet av Sonny J växer sig större och större, grövre och grövre för varje andetag jag tar. Sonny J, geni, musiker och mycket mer.
Efter att ha kämpat mot sömnen hela natten cyklade jag exakt klockan 06.00 hem. Vanligtvis brukar det blåsa, det blåser alltid i Malmö, speciellt i hamnarna. Vanligtvis brukar det ta ungefär 30 minuter, först bort till väktarkuren, sen tillbaka och via nyhamnen vidare hem. Idag tog det allt som allt 23 minuter. Jag vet inte varför men de där fem minuterna spelade otroligt stor roll. En cigg i soluppgången, läsa Sydsvenskans söndagsbilaga i sängen. Somna med intentionen att stiga upp klockan elva och då dra sig mot Pildammarna för umgänge. Det senare dog ganska snabbt när jag med trötta ögon tittar på klockan och inser att klockan är kvart över två. Lustigt hur man kan ha två missade samtal trots att ljudet på mobilen var på och låg precis bredvid huvudkudden på väg att slinka ner mellan madrassen och väggen. Lustigt hur man kan längta ut så mycket när man har så mycket att plugga. Ännu lustigare hur man kabn rättfärdiga att skriva här när tankarna borde gå mer åt en analys av konflikten i Tjetjenien.
Lustigt ja.
Nu ska jag bara hälla upp kaffe och nicka huvudet (för 8-9 år sedan hade jag sagt som en äkta skalle, inte nu, jag är vuxnare nu) till Aesop Rocks Labor, sen plugg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar