Tisdag. Morgon. Det första jag lovade mig själv när jag vaknade vid tio var att idag ska jag lägga minst fyra timmar på att plugga. Det känns bra att ha lite av en plan.
Nu när jag har varit vaken en knapp timme, hunnit dricka en halv kopp kaffe och sätta igång tvn finns där två iakttagelser.
-Greys Anatomy som 5:an visar just nu är verkligen inte bra. Speciellt inte den lilla späda tjejen med lite släpig röst. Hade jag fått välja ett tv-sjukhus att bli inlagd på hade jag nog valt det i Cityakuten, definitivt inte det i Greys.
-Kvinnan som det är synd om, om man ska tro kvällstidningar och slösnack på Sveriges samlade arbetsplatser, Annika Östberg blir skickad till Sverige från Usa. Aftonbladets snyftartiklar under åren har nog inte hjälpt men något säger mig att de kommer vilja bita en smakbit på ansvarskakan.
Jag förstår inte riktigt varför det är så synd om henne. I intervjuer verkar hon inte tycka att hennes nuvarande situation är den hemskaste på jorden, ur en synvinkel har hon hittat en fristad där hon har kunnat låta sin 80-tals frisyr frodas genom åren. Det finns mer hjärtskärande frågor att fokusera på. Dawit Isaak, Darfur eller varför inte Somalia. Men svenska folket väljer alltid noshörningen Nelson framför det verkliga, hård, det råa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar