Trettioförsta inlägget / Det vardagliga

Påskhelg borde innebär påskägg, påskris och allt det där ni vet, precis som när man var barn.
Okej att jag inte har sett påskris, jag klarar mig. Men att jag inte har fått ett påskägg kommer jag komma ihåg vid nästa stora högtid.

Helgen var intressant. Vid nio tiden i lördags tänkte jag vara uppe två timmar till för att sen somna. det blev inte så. Istället blev det ut i Malmö och på fester, jag kom hem vid fem på söndagsmorgonen efter en tur med Skånes mest tvivelaktiga taxikille (inte min taxikille), det slutade i alla fall med att jag övertalade honom att 100 kronor från Folkets Park till Västra Hamnen var standard. Jag tjänade nog någon 50-lapp på det där.
Vad natten hade i sin vagga var mixat. Allt från saker jag är mindre stolt över till en översocial Sebastian (jag) som verkligen var allas vän. Ni får ursäkta mig.
Snacket med Jonatan om primalt vs. förnuft borde ha hållts tolv timmar tidigare.
Söndagen var släktdagen, bakfull, sliten, med påsar under ögonen som vittnade om synd.
Idag har jag skrivit en hel del på uppsatsen och fikat, dessutom hunnit med en mini-roadtrip.

För övrigt är jag trött på ingen-aptit-grejen, tvingade i mig lite mat i går, försökte idag men gick inte så värst bra.