Tjugonionde inlägget / Brottslighetsskalan

Igår var det Inkonst för att se Red Dog (Anders och Jespers band) med efterfest vid Triangeln. Det var trevligt. Höjdpunkten måste sägas vara när jag faktiskt får tag i taxikillen från tidigare i veckan, 79 kronor från stan till Västra Hamnen. En vacker vänskap. den här gången bytte han ut "kompis" till "min vän". När är det man börjar köpa blommor och choklad?

Är det bara i min smått vridna hjärna som någon konstig sympati för killar som Svartenbrandt och Clark Olofsson uppstår? Den förste har tydligen åkt fast för ett nytt rån, jag tror inte ens han själv kan hålla i sär alla bankrån och rättegångar genom åren.
Kanske ett ämne att skriva uppsats kring när jag börjar plugga psykolog?
Och hur nära New Jack City ligger svensk organiserad brottslighet? Jag har alltid dragit paralleller till den filmen när jag hör om maffiakrig och liknande. Som en konstant i en jämförelse, som om New Jack City är högst upp på hur farligt ett brottsnätverk är och Jönssonligan längst nere.

Dagens fråga är: hur elak måste man vara för att vissa speciellt utvalda ska inse att de inte är önskvärda?